Gamla grova lövträd väcker alltid förundran. En ek kan bli många hundra år kanske till och med tusen år vilket ur ett mänskligt perspektiv är en lång tid.
Eken var från 1558 till 1830 förbehållen kronan för skeppsbyggeri. Många ekar växte upp i ett öppet landskap som delar i hagmarker och lövängar.
De arter som är knutna till eken är till stor del beroende av ljus och värme. Många delar av vårt gamla kulturlandskap hotas av igenväxning och då påverkas även biologisk mångfald negativt. Sverige befinner sig inom ekens nordgräns. Förr sa man att den gick vid Dalälven men i den klimatförändring som redan är här finns eken nu ända upp till strax norr om Umeå i alla fall vid kusten.
Ekplanetringsstyrelsen
1830 bildades Sveriges första skogliga myndighet Ekplanteringsstyrelsen. Den planterade för flottans räkning bland annat den berömda Ekskogen på Visingsö. Eken blev fri för allmogen att avverka där den stod i åker och äng. Men snart började båtar byggas av järn. Ekarna glömdes bort och tack vare att vi höll oss utanför både första och andra världskriget har Sverige idag flest gamla grova lövträd i hela nord Europa.
Krubbemölla – nu friläggs ekarna
Vid Krubbemölla, utanför Vitaby på Österlen, har genom Krubbemöllaringen (som är en del av Albo Härads hembygdsförening) ett tidigare totalt igenvuxet skogsparti med 250-300-åriga ekar frilagts. Ytterligare ett parti kommer att friläggas under 2024.
Vid Krubbemölla, som besöksmål och kulturmiljö, kan du njuta en vision av det gamla Skåne. Där kan du se hur landsbygden tedde sig när det dominerades av småbrukare och arrendejordbruk. 1948 avvecklades jordbruket vid Krubbe mölla. Andra världskriget var slut och de moderna tiderna tog vid även på Österlen. Krubbemölla som ägs av Högestad&Christinehof, familjen Piper men förvaltas av Albo härads hembygdsförening.
Vill du lära dig mer om gamla lövträd missa inte Naturskyddsföreningen i Skånes bok Skånska jätteträd. Den kan beställas på mail magnus.billqvist@naturskyddsföreningen.se
Henrik Valentin, ordf Krubbemöllaringen
