”Skog och vilt i balans – men när”. Efter en mycket innehållsrik dag, med stort engagemang och massor med kloka tankar och samtal, så får man trots allt sammanfatta att frågan kvarstår. Dock känns det som att den kommit ett steg närmre ett förverkligande. Låt oss ta ett nytt steg snart.
Ordförande för styrgruppen för Skånsk skogsstrategi Ann Marke hälsade alla välkomna och sedan höll moderator Sara Hommen ett inledande anförande om trender och omvärld.
Sara pekade på aktuella generella frågor och utmaningar, som hur man lockar folk till föreningar och politiken? Vilken kunskap är giltig? Hur hanterar man det numera gigantiska informationsflödet?
– Det senare kan många gånger skapa fragmentering, vilket är precis vad vi inte behöver i det här rummet, för naturen är just det motsatta, en helhet.
Hon fortsatte.
– Den goda nyheten är att vi människor är programmerade att samarbeta. Kapaciteten att bygga samverkansforum sitter vi alla på!
Sara fick snabbt upp energin i rummet med inledande frågeställningar och övningar.
Sedan följde intervju med Lars Persson, ordförande Jägareförbundet Skåne och distriktsordförande Sven-Olof Sandberg Jägarnas Riksförbund.
Lars:
– En utmaning är att det finns plats för viltet både i skogen och på landsbygden. Vi vill jaga och förvalta goda viltstammar.
Sven-Olof:
– Vi ser viltet som ett brukande, ett hållbart nyttjande. Speciellt i dessa tider. Sådana här dialogmöten behövs, såväl samtal mellan jägare och jägare, markägare och jägare och även dialog med myndigheterna.
På tur stod sedan Stefan Persson och Ingvar Pålsson som representant för markägarna:
Ingvar:
– Att nå balans är en god målsättning men det vet vi alla här att det inte är helt enkelt. Ett perspektiv är att fodermängden är ansträngd och den påverkar produktion och djur. Bristen på kvalitetsfoder påverkar våra älgar som ger lägre vikt och lägre reproduktion.
Stefan:
– Vilka är det sedan som ska tala? Alla. Det finns många intressegrupper inte bara jakt. Naturvård, rekreation i stadsnära områden och även myndigheterna. Början till framgång att vi samtalar!
Vilket var precis vad som följde. Nya gruppdiskussioner med ett sorl som växte allt mer och med flitigt antecknande som följd. Sara följde upp med frågor och fick bland annat frågor till svar ”Vad strävar vi emot, vad enar oss, vad är det som styr?”, samt påståenden: ”Visa goda exempel, mer kunskap och underlag för att ha bättre förståelse”.
Innan lunch var det dags för Nils Carlsson och Ola Arvidsson som båda gjorde varsin kortare presentation och även blev intervjuade.
Nils:
– Problemet är att nå ytterändarna i den här frågan, de som inte kommer på dessa möten och i det sammanhanget kan man fråga sig om klövviltförvaltningen bara är en fråga för markägare och jägare?
Han pekade sedan på den växande dovhjortstammen.
– Förr kunde den hanteras lokalt, nu är spridningen stor. Ansökningarna om skyddsjakt ökar när det optimala egentligen är att förebygga.
Ola:
– Klövvilt ökat och många olika typer foder för klövvilt har minskat ganska rejält under de senaste decennierna till följd av förändringar i skogsbruket. Blåbärsrisets minskning är ett exempel på detta. En utmaning är att få skogs- och markägare att hålla i och hålla ut.
Samtalen fortsatte under lunchen och undertecknad fick en mindre föreläsning om storkskötsel. Efter den rejäla och goda lunchen satte Sara igång dagens mest ambitiösa gruppövning: Vad ska vi göra för att ta ett steg framåt? Vilka första steg ska göras? Vem/Vilka ska ta dessa steg? (Läs en del av tankarna och förslagen nedan)
Avslutade gjorde Jan-Axel Olsson från Glimåkra skötselområde med ett gott exempel.
– En målsättning har varit att få ekosystemet att fungera så bra vi kan. Skogen är fantastisk och mystisk och just fantasin behövs för att skapa möjligheter. Man kan göra något varje år.
Han visade upp ett stort antal exempel, viltåkrar i kantzoner, halvfällning av sälg i mars, höstsådd råg där vildsvinen kan ”härja runt” istället för i produktionsfältet. Samt de outnyttjade arealens potential i kraftledningar som en möjlighet för biologisk mångfald inkluderat viltfoder och grön infrafraktstur.
– En tugga här är en sparad tugga någon annanstans och varje fastighet har sin möjlighet.
Vid tre var det dags för blommor och presenter för de medverkande på scen och till moderator Sara. Ordförande Ann Marke sammanfattade.
– Tack för att ni alla medverkat, den typen av dialog som har varit en röd tråd genom dagen är precis den som vi eftersträvar i skånsk skogsstrategi. Vi vill se en fortsättning.
På bild fr v Ann Marke, Stefan Pålsson, Lars Persson, Ingvar Pålsson, Sven-Olof Sandberg, Ola Arvidsson och Jan Axel Olsson.
”Skog och vilt i balans – men när”. Efter en mycket innehållsrik dag, med stort engagemang och massor med kloka tankar och samtal, så får man trots allt sammanfatta att frågan kvarstår. Dock känns det som att den kommit ett steg närmre ett förverkligande. Låt oss ta ett nytt steg snart.
Tankar och idéer utifrån frågeställningarna:
1. Vad ska vi göra för att ta ett steg framåt?
2. Vilka första steg ska göras?
3. Vem/Vilka ska ta dessa steg?”
”Samverka mellan markägare, jägare och myndigheter”
”Mer mat avsatt till vilt i jord och skog”
”Detta är ett bra första steg!”
”Faktabaserad kunskap”
”Gemensam syn på vad skog och vilt i balans är”
”Våga tro på ståndortsanpassning”
”Långa tidsperspektiv”
”Skräddarsydda lösningsmodeller relaterade till identifierade förutsättningar”
”Sök positiva exempel”
”Inventera vilt- och fodertillgång”
”Fysiska byaskogsträffar”
”Skogar är viktiga för framtidens samhällsutmaningar”
”Skogsstyrelsen är sammankallande”
Text: Åke Högman
