Biologisk mångfald i den skånska skogen

Anders Ekstrand – vice ordförande i Naturskyddsföreningen i Skåne och medlem i styrgruppen för Skånsk skogsstrategi – skriver här om positiva framsteg för den biologiska mångfalden i Skåne och om kommande utmaningar.

Positiva förändringar
Media svämmar över av oro för den biologiska mångfalden. Vi befinner oss i en period av utdöende globalt med stark befolkningstillväxt och stor påverkan på de naturliga ekosystemen. Det kan då vara skönt att höra att det också finns positiva förändringar och allt inte är nattsvart. I Skåne har biologisk mångfald knuten till skog i stort sett vänt även om alla problem inte är borta och nya tillkommer.

Den historiska markanvändningen har stor betydelse. På 1850-talet var skogen illa åtgången i stora delar av Skåne. Det var brist på både ved och byggnadsvirke. Och 1865-67 var det svält.

När skogen återkom planterades ofta ensartade barrskogar på gammal betesmark. På 1960 och70-talet höggs bokskogar och ädellövskogar ner och planterades med gran. Men parallellt med detta växte också stora arealer igen med ny lövskog. Från 1990-talet har det dock åter blivit lönsamt att odla ädellövskog och arealerna såväl ekskog som bokskog ökar och är nu större än före bokskogslagens tillkomst.

Gamla träd
Att spara ett lövträd och låta det bli riktigt gammalt och grovt är nog den viktigaste naturvårdsinsatsen man kan göra i skog. Bokar kan bli upp mot 500 år och ekar upp mot 900 år, kanske till och med 1 000 år. Trots bakslag med såväl almsjuka som askskottsjuka som dödat många gamla och värdefulla naturvårdsträd ökar antalet grova träd i landskapet. Detta gäller inte bara träd i skogen utan viktiga är även solitära träd i odlingslandskapet, i parker, städer trädgårdar och alléer. Dessa är viktiga för många insekter och lavar, våra minsta boende.

Kollage biologisk mångfald i Skåne
Foto: Anders Ekstrand, vice ordförande i Naturskyddsföreningen i Skåne och medlem i styrgruppen för Skånsk skogsstrategi

Djurlivet
Men det är bland de större djuren vi märker störst skillnad. När jag som ung fältbiolog för nästan 50 år sedan började intressera mig för naturen i Skåne var gladan på fallrepet. Det fanns kanske 200 individer kvar och bara i Skåne. Idag finns det 3000 par och den är spridd över hela södra Sverige ända till Mälardalen.

Som ung kunde man någon enstaka gång se örnar övervintrande i Skåne. Att det skulle häcka både kungsörn och havsörn i Skåne var en utopi. Idag finns det ett tiotal par kungsörn och kanske 30 par havsörn häckande i Skåne. Vargen var nästan helt utrotad i Sverige och att få ett se ett lodjur i Skåne ansågs omöjligt. Numera ser jag lodjur varje år och det finns ett antal föryngringar varje år i det nordöstra hörnet. Ett vargpar med enligt uppgift sex valpar har också etablerat sig på Linderödsåsen.

Nu måste vi lära oss hantera de stora rovdjurens återkomst så att tamdjursägare och andra landsbygdsboende inte blir allt för negativt inställda.

Naturligtvis kan vi inte ropa faran över. Naturen ändras ständigt och ett nytt hot är klimatförändringen. Konkurrensförhållanden ändras. Nya arter vandrar in från Tyskland och Danmark och fågelfaunan har bara de senaste årtiondena berikats med nya skogsarter som bandkronad kungsfågel, trädgårdsträdkrypare och gulhämpling. Men skogshönsen har fått det kärvare och trängts norr ut. Igenväxningen har på många håll gått för långt. Lövängar med hamlade träd är nästan försvunna och skogsbeten och hagmarker för en tynande tillvaro. De öppna ljusa och varma skogarna ersätts i allt för hög grad av mörka och täta skogar. Hyggesfria skötselmetoder behöver bli vanligare och en del granskogar behöver även fortsatt ersättas med ädellövskog.

Det viktiga att komma ihåg är att 50 års samverkan för rikare skogar faktiskt har gett ett positivt resultat!

Relaterade insatser och aktiviteter kopplade till artikeln: MILJÖ
Insats M1: Ett aktivt bidragande till den biologiska mångfalden.
Aktiviteter:
C. Verka för att öka och sprida kunskap om olika arters behov och succession för att på effektivaste sätt kunna förstärka naturvärdena i landskapet.
D. Verka för att öka naturvårdskunskap och hänsynstagande i för-röjningar inför gallring och slutavverkning. Särskilt hänsynstagande bör läggas intill vatten och för ädellöv i eller i anslutning till odlingsmiljöer där kontinuitet av gamla träd behöver skapas.

Insats M2: Öka kunskapen om en hållbar utveckling för den skånska skogen, på alla nivåer.
Aktiviteter: A. Ta fram kunskapsunderlag om hur ett effektivt skogsbruk kan bedrivas på ett sätt som skaparlångsiktigt goda förutsättningar för biologisk mångfald och livskraftiga populationer av växt- och djurarter. Aktivt verka för kunskapsspridning och metoder så att produktionsbestånd och naturvärden i skogen stärker varandra t ex genom väl planerad generell hänsyn och frivilliga avsättningar där skogliga värdekärnor och livsmiljöer för djur och växter bevaras.