Små bestånd av ädellöv som planteras på åkermark har stort värde för den biologiska mångfalden i utpräglade jordbrukslandskap. Om planteringen har kontakt med äldre skog finns merparten av skogsfloran på plats inom 60-80 år. Det visar en ny studie som är ett samarbete mellan Sara Cousins och Jessica Lindgren vid Stockholms universitet och Per-Ola Hedwall och Jörg Brunet vid SLU i Alnarp. Vi på Skånsk skogsstrategi blev nyfikna och ställde ett gäng frågor till Jörg.
Hur uppkom själva studien?
– Jag har länge varit intresserad av frågan om de arter som vi uppskattar att se i gammal lövskog, som vitsippa eller liljekonvalj, också med tiden hittar till nyplanterad lövskog på åkermark. Undersökningsområdet vid Skabersjö känner jag till sedan doktorandtiden på 1990-talet. Mina studier av historiska kartor och andra källor visade att det förmodligen inte finns något annat område i Sverige med en så bra uppsättning av lövskogsplanteringar på gammal åkermark, med tanke på planteringarnas stora antal, och varierande ålder och avstånd från äldre skog.
SLU har här samarbetat med Stockholms Universitet, hur startade det?
– Vi och våra kollegor i Stockholm är medlemmar i ett internationellt forskarnätverk som heter Fleur. Vi har tidigare samarbetat i ett större europeiskt forskningsprojekt som hette Small Forest, där vi undersökte biologisk mångfald och så kallade ekosystemtjänster i små skogar i jordbrukslandskap. Efter det sökte vi och fick medel från Naturvårdsverket för ett svenskt uppföljningsprojekt, Smålöv. Den här studien är en del av Smålöv-projektet, där vi undersökte småskogar i fyra jordbrukslandskap, två i Skåne och två i Sörmland.
Ni har studerat hur skogsväxter koloniserar i små lövskogar som har planterats på nedlagd åkermark i Skåne. Hur gjorde ni urvalet?
– Vi ville studera effekter av både beståndsålder och avstånd från äldre skog med spridningskällor för typiska skogsväxter. I Skabersjö-området fanns det många planteringar att välja bland längs dessa gradienter, men vi fick utesluta vissa som låg nära varandra för att undvika ”dubbletter”. Vi fokuserade på ekplanteringar, då vi visste sedan tidigare att ljusförhållandena under ek är lagom för etablering av skogsväxter, inte för ljust, som under björk, och inte för mörkt, som under bok eller gran.
Vilket var utfallet av studien?
– Ädellövplanteringar på åkermark kan efter 60–80 år ha fått en skogsflora som till stor del liknar den i ädellövskog på gammal skogsmark, men bara om det finns gammal ädellövskog i direkt närhet. I planteringar som är helt omgivna av åkermark går det betydligt långsammare. Där hittade vi ungefär hälften så många typiska skogsväxter som i gammal skog efter runt 100 år. I båda typerna av planteringar blir alltså floran med tiden allt mer lik den i gammal ädellövskog, men det tar olika lång tid. Lövskogsplanteringarnas ålder och avstånd till närmsta lövskog med kontinuitet har alltså stor betydelse för antalet typiska skogsväxter.
Studien har i hög grad bäring på den biologiska mångfalden, har den bevisat saker i den frågan som ni tidigare bara antagit?
– Tidigare trodde man att typiska skogsväxter generellt är dåliga på att sprida sig, då de ofta saknades i nyetablerad skog. Detta berodde nog många gånger mer på olämpliga mark- och ljusförhållanden i till exempel nya gran- eller björkbestånd, än på arters dåliga fröspridning. När mark- och ljusförhållanden blir lämpligare för lövskogsarter, så som i ekbestånden som vi studerade, visar det sig att det finns stora skillnader i skogsarters spridningsförmåga. Detta beror i sin tur på att arterna har väldigt olika spridningsbiologi. Vissa arter är anpassade för långväga spridning och har vindspridda frön eller frön med krokar som fastnar i djurpäls, medan andra arter saknar sådana anpassningar och bara faller till marken, eller sprids endast korta sträckor av till exempel myror eller blötdjur.
Något i resultatet som överraskade er?
– Planteringarnas storlek hade inte någon tydlig inverkan på artantalet. Det är inte lätt att förklara men kan bero på att åkermarksplanteringar till en början är ganska homogena och att det tar tid att utveckla en variation i livsmiljöer med olika mikroklimat och markförhållanden som i sin tur gör att antalet arter ökar med områdesstorlek i gamla skogar.
Ni redovisade nyligen resultatet av studien i en artikel i Journal of Applied Ecology, vad fick ni för respons?
– Det brukar dröja innan man får respons på artiklar i vetenskapliga tidskrifter, men tidigare studier i ämnet har väckt intresse bland markägare och förvaltare. Ekplanteringar har bra förutsättningar för att kombinera både biologiska och ekonomiska värden.
På vilket sätt kan man i framtiden dra nytta av det som studien har visat?
– Vi föreslår att man vid nyetablering av lövskog i jordbrukslandskap planterar både nära äldre artrik skog och utspritt i det öppna jordbrukslandskapet. Då skapas ett nätverk av skogspartier som kan fungera som ”språngbrädor” för skogsväxters fortsatta spridning i landskapet. Vi visar också att ek är ett trädslag som gynnar mångfalden av andra växter, och förmodligen även av många djur, i skogsplanteringar.
Text: Åke Högman
Relaterade insatser och aktiviteter kopplade till artikeln: MILJÖ
Insats M2: Öka kunskapen om en hållbar utveckling för den skånska skogen, på alla nivåer.
Aktiviteter: A. Ta fram kunskapsunderlag om hur ett effektivt skogsbruk kan bedrivas på ett sätt som skapar långsiktigt goda förutsättningar för biologisk mångfald och livskraftiga populationer av växt- och djurarter. Aktivt verka för kunskapsspridning och metoder så att produktionsbestånd och naturvärden i skogen stärker varandra t ex genom väl planerad generell hänsyn och frivilliga avsättningar där skogliga värdekärnor och livsmiljöer för djur och växter bevaras.
Insats M3: Öka skogens bidrag till minskad klimatpåverkan och anpassa den skånska skogen till framtida klimatförhållanden.
Aktiviteter: C. Stöd skötsel och utveckling av nya blandskogsbestånd.
Insats M4: Sprid goda exempel på genomförda miljövårdsåtgärder till en bred publik.
Aktiviteter: B. Stöd ett kontinuerligt informationsarbete. In i vår digitala plattform www.skanskskogsstrategi.se
PRODUKTION: Insats: P5: Höj kunskapsnivån inom produktion- och produktutveckling.
Aktiviteter: B. Förbättra kunskapen för skogsägarna genom rådgivning, specifikt inom skötsel av ädellövskog – diversifiering, röjning, gallring och om hur man föryngrar kostnadseffektivt.
