Signe Rönnegård som läster till agronom på SLU valde i sin kandidatuppsats att titta på och göra en analys av samverkan i regionala skogsstrategier. Uppsatsen har titeln ”Vem bestämmer över skogen” och Signe valde att specialstudera strategiprocessen i tre län: Skåne, Dalarna och Västerbotten.
Du har gjort en analys av samverkan i de regionala skogsstrategierna. Vilken var upprinnelsen för din del till det temat?
– Det är spännande att se hur man tar beslut om en så viktig resurs som skog! Skogen har alltid varit närvarande i mitt liv och det finns stora samhällsintressen i hur skogen sköts. Sen har vi ju också en pågående skogsdebatt med vitt skilda sätt att se på skogen. Jag tänkte att det vore intressant att se hur processen bakom strategierna förhåller sig till dessa intressekonflikter.
Du valde att fördjupa dig i strategiprocesserna i Skåne, Dalarna och Västerbotten, hur och varför gjorde du det urvalet?
– Länen är tänkta att ge en någorlunda representativ bild av landets skogar. Samtidigt ville jag undersöka län som har tagit lite olika vägar fram till den färdiga strategin, eftersom alla län själva har fått bestämma hur strategiarbetet ska organiseras. Genom att djupstudera processen Skåne, Dalarna och Västerbotten fick jag en bättre förståelse för skogsstrategierna. Med mer tid hade jag gärna tittat närmare på fler strategiprocesser.
Hur gick du tillväga?
– Strategierna har tagits fram genom samverkan mellan offentliga och privata aktörer. En stor del av uppsatsen handlar därför om hur man bestämt vilka intressen som ska ingå i samarbetet, och på vilket sätt. Bland annat har jag tittat på i vilken utsträckning företrädare för sociala, ekonomiska, miljömässiga respektive kulturella intressen har involverats. I grunden är strategierna initierade av politiker på nationell nivå. Jag undersökte därför dels vilka direktiv som kom från nationell nivå, dels hur man i regionerna har valt att organisera arbetet.
– Själva arbetet har varit en härlig blandning av att läsa snustorra dokument från Regeringskansliet, sätta mig in i tidigare forskning och det mest spännande – att intervjua de som fått i uppdrag att organisera strategierna. Det vill säga tjänstepersoner på Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen i de tre länen. Sen var det bara att sätta sig ner med allt material och tänka okej, vad finns det för likheter och skillnader mellan länen? Hur kan jag sätta mitt material i relation till tidigare forskning och kunskap i ämnet?
Vilka likheter mellan de tre specialstuderade länen fann du?
– Uppsatsen jämför hur länen har involverat företrädare för sociala, ekonomiska, miljömässiga respektive kulturella intressen. Intervjuerna och dokumenten visar att organisatörerna i samtliga tre län tycker det är viktigt att bjuda in en bredd av intressenter. Materialet visar också att ett alltför snävt deltagande kan underminera förtroende för strategiarbetet.
– Men dessa intressen deltar inte på lika villkor i strategiarbetet. Materialet visar att ekonomiska intressen ofta värderas högre än andra. Skogsindustri, och andra resursstarka intressen, ges även större möjligheter till inflytande än till exempel civilsamhället och småföretagare.
– Ett annat intressant resultat är frånvaron av klimatfrågor. Skogens roll för klimatet är ofta fokus i den nationella debatten, men det är alltså inget som strategierna har behandlat i större utsträckning.
Vilka skillnader?
– Både Västerbotten och Skåne har tidigt i processen satsat på att involvera en bredd av skogliga intressen – även om den traditionella skogsnäringen ofta har en särställning i arbetet. I Dalarna tog man en annan väg. Där började man med att enbart bjuda in skogsnäringen, vilket möttes av skarp kritik från politiker och civilsamhälle. Nu startar man i princip om arbetet med en betydligt större bredd av intressenter, där exempelvis representanter för friluftsliv, turism och miljöorganisationer ingår.
– En annan skillnad är hur länen hanterat att ekonomiska intressen har större möjlighet till inflytande än andra. Västerbotten har exempelvis gett ekonomisk ersättning för att vissa intressenter ska kunna delta på möten. Är man ideellt engagerad eller egen företagare kan det annars vara svårt att hinna delta i ett strategiskt arbete med återkommande möten under lång tid.
Vilka möjligheter för lyckad fortsatt process för de regionala skogsstrategierna har du kunnat urskilja?
– Det är ju fantastiskt att man i varje region sätter sig ner och diskuterar något så viktigt som skog. Skogen bär på stor samhällsnytta, ur många perspektiv. Förhoppningsvis kan strategierna öka medvetenheten om att skogsfrågor berör oss alla.
– I intervjuerna framgår också att många hoppas på att skogsstrategierna inte ska hamna i den låsning som nationell skogspolitik befinner sig i. Att strategierna tas fram på regional nivå kan leda till att diskussionerna blir konkreta och kännas mer relevanta än om de förts på nationell nivå.
Vilka utmaningar?
– Den största utmaningen är nog ändå det här med vilka intressen som bjuds in, och hur. Det finns många samhällsintressen som riskerar att hamna utanför strategin eller förminskas om de inte ges en rättvis möjlighet att delta i samarbetet: miljövärden, renskötsel, småskaliga skogsföretag, allmänhetens perspektiv, friluftsliv, kulturminnen i skogen… Det kan resultera i snäva strategier som fokuserar mer på ekonomiska intressen, på bekostnad av andra perspektiv.
– Så hur får man till ett jämlikt deltagande? Jo, processen måste vara genomtänkt utformad. Exempelvis att de ansvariga aktivt arbetar för att få med de intressen som har svårare att delta. För att lyckas med det krävs både en medvetenhet bland de ansvariga gällande hur man värderar olika intressen. Utöver det behövs resurser som kan användas för att skapa ett jämlikt deltagande. Sådana resurser kan exempelvis vara ekonomisk ersättning för att någon ska kunna avvara tid för möten.
– I många län är själva genomförandet nästa steg i strategiarbetet. Där är finansiering och samordning avgörande för att det som beslutas ska bli verklighet. Hur det går hoppas jag att någon annan skriver en uppsats om.
Vilken är den övergripande konklusionen av ditt arbete?
– Att det finns stora statliga förhoppningar på strategiarbetet i länen, eftersom den nationella skogspolitiken inte kommer någon vart. Samtidigt kan många av de stora skogliga knäckfrågorna inte enbart hanteras på regional nivå.
– Att strategisamarbetet med icke-offentliga aktörer måste spegla skogens alla värden för att ses som legitimt.
– Att det finns utmaningar vad gäller att utforma en rättvis process, eftersom ekonomiska perspektiv ofta intar en särställning på bekostnad av andra intressen.
– Att det går att utforma en mer demokratisk process, vilket kräver både medvetenhet och resurser.
Vad ska du göra nu?
– Nu när jag har klarat av kandidatuppsatsen ska jag fortsätta läsa på agronomprogrammet. Jag är också intresserad av att framöver själv få jobba med förvaltning av naturresurser, det är en sak att göra en analys, och en annan att själv arbeta med frågan.
Läs hela Signes kandidatuppsats ”Vem bestämmer över skogen?” här.
Text: Åke Högman
