Det finns ca 300 sorters vildbin i Sverige, en tredjedel är hotade och många av dem finns i Skåne. Förra året initierade Naturvårdsverket ett räddningsprojekt för vildbin i södra Sveriges sandiga marker. Gabrielle Rosquist är projektledare på Länsstyrelsens naturskyddsenhet och menar att man har kommit en bra bit på vägen med att restaurera de biotoper där bina lever.
– Åtgärderna ligger även i linje med tidigare arbete inom naturvården och vi drev under sex år EU-projektet Sand Life där vi kom igång med stora restaureringar. Fast givetvis finns det mycket mer att göra.
Varför finns det så många rödlistade vildbin i Skåne?
– De flesta vildbin vill ha värme och många har en sydöstlig förekomst i Europa där klimatet är varmare, vilket innebär att rent geografiskt ligger Skåne bra till för bin.
– Det skånska landskapet har generellt en stor artrikedom och detta visar sig inte förvånande även i biodiversiteten. Skåne ligger på gränsen mellan två vegetationszoner, barrskogarna i norr och lövskogarna i söder vilket medför att vi har många arter som här ligger på gränsen av sina utbredningsområden. Skåne har en varierad natur med långa kuststräckor, slätter, risbygder och skogar vilket också skapar förutsättningar för en mängd olika habitat och därmed livsmiljöer för många arter.
– Skåne är även hårt nyttjat och markanvändningen har i sin tur påverkat de naturliga habitaten för bina negativt genom bland annat fragmentering av deras livsmiljöer, bekämpningsmedel och handelsgödsel. De vildbin som gräver bon i sandjordar har minskat i antal eftersom blottad sand varit en bristvara fram tills att naturvården fick upp ögonen för att solexponerad sand var en nödvändighet för biodiversiteten i sandmarkerna. Andra vildbin bor i gångar i död ved, bakom bark på grova träd eller andra håligheter och våra skogar har länge städats på ris och grövre ved så att dessa miljöer har minskat drastiskt. Detta har medfört att många vildbin är hårt trängda i det skånska landskapet och deras populationer minskar.
Till höger: Praktbyxbi, hona Foto: Pål Axel Olsson
Det sägs ofta men varför är det så bra med bin?
– Bin ger oss en direkt tjänst eftersom de pollinerar många av våra grödor och är en förutsättning för vår livsmedelsproduktion. Ungefär en tredjedel av den mat vi äter kommer från växter som bin och humlor samt till viss del fjärilar och blomflugor pollinerar. Av dessa har vi en art som är vårt tama honungsbi medan resterande cirka 300 vildbin lever i den svenska naturen. Påverkas bina negativt, så minskar även vår livsmedelsproduktion.
– Pollinering av många olika arter har också visat sig ge en säkrare skörd och framförallt mer symmetriska frukter. Ett bra exempel är jordgubben som är tanig utan pollinatörer, ojämn med enbart tambin och symmetrisk och oftast större med många pollinerande arter.
– Många vilda växter är också beroende av pollinering med bin. Många vildbin är vad man kallar oligolektiska, d v s de samlar endast pollen från en växtart för att föda upp sina larver. Detta ger ett beteende där biet endast flyger mellan blommor av samma art och på så vis effektivt för pollen från blomma till blomma. Sen är det samma sak här – en mångfald av bin ger också möjlighet för en effektiv pollinering av många växtarter.
Projektet omfattar områden vid Ravlunda/Haväng, Kåseberga/Löderup, Revingefältet, Ålabodarna/Sundvik och Åhustrakten. Var har ni kommit längst?
– Under 2020 jobbade vi på bred front med att få igång så många åtgärder som möjligt i fält för att gynna våra vildbin och framförallt de fokusarter som dessa områden är nationellt utpekade för. Jag vänder på det och kan säga att området vid Ålabodarna/Sundvik var det område där vi nästan inte alls gjort något tidigare. Genom stora insatser för att avverka och röja igenväxningen i de otillgängliga backafallen samtidigt som sandblottor skapades för binas bobygge i en betesmark och att värdväxter såddes in på cirka tre hektar på åkermarken närmast backafallen så har vi tagit ett stort steg framåt.
– Sen har vi även jobbat mycket på Kristianstadsslätten runt Hammarsjön och i Åhus med avverkning/röjning av igenväxning och att skapa sandblottor. Här har vi bland annat samarbetat med kommunen och militären och deras markägare Fortifikationsverket. Även i Vombsänkan med bland annat Revingehed har det avverkats och grävts fram sand i större skala.
Rent konkret, hur gör ni?
– Det man ska tänka på är att de vilda pollinatörerna behöver någonting att äta och någonstans att bo och då är det detta vi ska ha som mål med åtgärderna. De arter av vildbin som dessa områden är utpekade för bygger sina bon i marken och gynnas i solexponerade/uppvärmda och lättgrävda jordar/sandjordar. Det vi då vill åstadkomma är sandblottor som är solbelysta. Blottad sand kan man få genom att schakta av den översta grässvålen så att den ljusare sanden kommer fram. Man kan också gräva upp den ljusa sanden och gräva ner grässvålen. Är växtligheten tunnare kan det räcka med att plöja och gärna så att det bildas hak i sydlägen som får ett varmt mikroklimat.
– Områden kan vara igenväxta med sly och buskar och då kan enklare röjningar göras, men ibland behöver man avverka träd och rycka upp stubbarna med rötterna för att på så vis få fram sand och undvika gödslingseffekter när stubbar och rötter bryts ner. Det man däremot måste spara är blommande träd och buskar som kan både ge mat i form av nektar och pollen och ha en läande effekt som gör klimatet varmare.
– För att öka blomrikedomen kan man anpassa hävden i form av slåtter och bete så att örterna får blomma över. Vi har också sått in blommande örter, men här är det viktigt att tänka på att det måste vara inhemska arter som naturligt förekommer i Skåne och ursprunget måste också vara svenskt, gärna lokalt.
Hur gör man för att uppskatta ökningar och minskningar i olika populationer?
– Eftersom vildbin är svåra att artbestämma så krävs det kunniga inventerare för att göra populationsuppskattningar. Det man kan göra är att gå ut med en håv och rikta eftersök av en art under den period som arten flyger. Genom att jämföra mellan år hur många bin man då ser så kan man få en uppfattning av om populationen ökar eller minskar. Denna metod innebär att man släpper bina efter artbestämning och påverkar därför inte populationen.
Text: Åke Högman
Läs mer om vilda pollinatörer på Länsstyrelsen Skånes webbplats. Du hittar filmer och foldrar om olika åtgärder man kan göra för att ge pollinatörerna mat och boplatser.
Ladda ner den lilla publikationen om ”Blommande buskar och träd” En av många i receptsamlingen för biologisk mångfald.
Relaterade insatser och aktiviteter kopplade till denna artikeln:
MILJÖ
Insats M1: Ett aktivt bidragande till den biologiska mångfalden.
Aktiviteter:
F. Stärk dialog mellan myndigheter, forskning och markägare och skapa stimulerandemötesplatser.
Insats M2: Öka kunskapen om en hållbar utveckling för den skånska skogen, på alla nivåer.
Aktiviteter:
A. Ta fram kunskapsunderlag om hur ett effektivt skogsbruk kan bedrivas på ett sätt som skaparlångsiktigt goda förutsättningar för biologisk mångfald och livskraftiga populationer av växt- och djurarter. Aktivt verka för kunskapsspridning och metoder så att produktionsbestånd och naturvärden i skogen stärker varandra t ex genom väl planerad generell hänsyn och frivilliga avsättningar där skogliga värdekärnor och livsmiljöer för djur och växter bevaras.
