Jan Linder har ett gediget förflutet i skogen som tidigare länsjägmästare och även varit engagerad i framtagandet av den skånska skogsstratgien. Möjligen överträffas intresse för skogen av hans fokus på fåglar. Han är med i styrelsen för Nordöstra Skånes Fågelklubb samt har mandat från Birdlife Sverige att sitta med i standardkommittén i FSC Sverige (Internationell miljö- och etikmärkning av skogsprodukter). Här berättar han om kopplingen mellan FSC och fågellivet, om fåglar som miljöindikatorer och vikten av samarbete för den biologiska mångfalden.
Vad är det med fåglar som fascinerar dig?
– Det händer alltid något när man kollar på fåglar och det finns alltid något nytt att lära sig om dem, man blir aldrig fullärd. Dessutom gör man kopplingar som handlar om annat än fågelobsen. Om jag säger forsärla till dig så ser du kanske den framför dig. Säger du det till mig så ser jag också en forsande bäck, kanske ett litet vattenfall och en gammal kvarnmiljö, ser en sentida svensk etableringshistoria, kanske en förändring över tiden av miljön osv. Mötena ger så mycket utöver själva tittandet och hörandet. För att inte tala om de rön man nu gör med ny teknik. Visste du att man konstaterat att myrspovarna i Alaska flyttar 1200 mil i en nonstopflygning över havet till Nya Zeeland? En fågel inte större än vår rödspov. Hur sjutton kan den lagra energi till en sådan resa med aktiv flykt dygnet runt i flera dagar?
Fågeln på bilden är en forsärla (Foto: Most Photos).
Du har mandat från Birdlife att sitta med i standardkommittén i svenska FSC, det vill säga Internationell miljö- och etikmärkning av skogsprodukter, beskriv ditt arbete där.
– Fram tills att standarden blev godkänd har mitt arbete varit att delta i framtagandet av den. Nu när den är sjösatt, så är mitt uppdrag att medverka till att den fungerar som tänkt. Vilket initialt innebär att reda ut de frågor som kommer till kommittén när den börjar tillämpas. Det kan vara frågor från certifierade skogsföretag, men också från revisorer som undrar hur vissa saker ska tolkas, exempelvis om det finns inbyggd konflikt mellan olika krav. Men det dyker även upp andra frågor, exempelvis begäran om dispenser från kemikalieanvändning för bekämpning av granbarkborre som ska hanteras.
Hur skulle vilja beskriva kopplingen mellan fåglar och FSC?
– Hur skogsbruket bedrivs har en mycket stor inverkan på vilken fågelfauna man kan förvänta sig. Likåldriga välgallrade monokulturer av exempelvis gran ger betydligt färre arter än en skiktad blandskog. Kommer man upp i ca 20 procent lövinblandning i skogen över lite större arealer, så tillkommer en rad fågelarter, varav en del har trängts tillbaka av vår städmani bakåt i tiden. Men inte bara trädslagsblandning, utan även skiktning i bestånden, oavsett trädslag, har en mycket stor betydelse. Här har underröjning med mera förstört helt i onödan för en rad arter. Att då i standarden ha krav på att det ska finnas minimum 5 procent lövrika bestånd på innehavet, att en viss lövandel måste vara kvar i barrbestånd fram till slutavverkning, att ingen underröjning får ske som inte är absolut nödvändig för att maskinförarna ska kunna göra sitt jobb, att vissa arealer ska brännas, att hänsyn ska tas till bryn och kantzoner samt att de ska nyskapas om det saknas spelar stor roll för fågelmångfalden. Löv, skiktning, gamla grova träd, döda stående träd mm kan göra underverk.
Varför är fåglar ett bra sätt att mäta tillståndet på den biologiska mångfalden?
– Det är inte så många arter att hålla reda på och de är lätta att inventera. Olika arter signalerar var för sig eller tillsammans påfallande fort ifall något är på väg åt rätt eller fel håll. Det har gjort att fåglar används som miljöindikatorer internationellt, där stora övervakningsinventeringar pågått i årtionden. Mest har detta gällt våtmarksfåglar och jordbrukets fågelfauna, men i Sverige finns sedan årtiondens inventeringar väl belagt hur det går för en rad skogsarter, både på mer än 30 års och 10 års sikt.
Hur ser den biologiska mångfalden utifrån ett fågelperspektiv ut för Skånes del?
– På jordbrukssidan och våtmarkssidan är det tveklöst så att många arter har det mycket svårt, de har trängts tillbaka rejält under 1900-talet, och vissa arter finns inte kvar som häckfåglar längre. Samtidigt har andra arter, sedan jakt och kvicksilverbetning med mera upphört, återvänt och återtar nu raskt sina gamla domäner. Till det hör ett antal ”klimatinvandrare” som håller på att etableras sig.
– Under de 25 år som gick mellan två genomgripande Skåneinventeringar 1974-84 och 2003-09 har ca 1/3 ökat, 1/3 minskat och 1/3 har stabila populationer. Inom skogen i Skåne ser det relativt bra ut, med ett uppenbart undantag för skogshönsen. Den största konflikten just nu är nog de stora rovfåglarna, det krävs mycket hänsyn runt ett örnbo.
Finns det goda exempel och i så fall vad beror det på?
– Frivilliga avsättningar är viktiga, men också våra biotopskydd, reservat och nationalparker. Ju bättre hänsyn produktionsskogsbruket tar, desto mindre är behovet av formellt skyddad skog och vice versa. Det är den totala samlade ansträngningen som ger resultatet. Olika samverkansprojekt mellan intressenter spelar lokalt stor roll, exempelvis gör sättet man arbetar på i Kristianstads vattenrike att man uppnått mycket goda resultat.
Text: Åke Högman
Relaterade insatser och aktiviteter kopplade till artikeln:
Miljö
Insats M1: Ett aktivt bidragande till den biologiska mångfalden.
Aktiviteter: A. Verka för att öka och sprida kunskap om naturvårdande skötsel och behovet av den i produktionsskog såväl som i skyddad skog. *
C. Verka för att öka och sprida kunskap om olika arters behov och succession för att på effektivaste sätt kunna förstärka naturvärdena i landskapet.
Insats M4: Sprid goda exempel på genomförda miljövårdsåtgärder till en bred publik. Aktiviteter: B. Stöd ett kontinuerligt informationsarbete. In i vår digitala plattform www.skanskskogsstrategi.se *
