Nyfikna på naturnära skogsbruk med inriktning på ek fick under en eftermiddag i skogarna i Glimåkratrakten sitt lystmäte i Lennart Bosrups regi och vägledning.
I ett strålande höstväder hölls i slutet av september en exkursion på markägare Lennart Bosrups ägor i Glimåkratrakten. Ett arrangemang i samarbete mellan Ängavången Ekgolv och Ekfrämjandet. Ett tjugotal deltagare fick en gedigen genomgång av Lennart, understödd av Emma Sandell Festin, doktor i skogshushållning och styrelseledamot i Ängavången ekgolv, och Anders Ekstrand, vice ordförande i Naturskyddsföreningen i Skåne och även styrgruppsmedlem för Skånes skogsstrategi.
Under några timmar gjordes en rundvandring med stopp för presentationer av bland annat naturnära skogsbruk med inriktning på ek, samt lövängar.
Lennart inledde med att säga:
– Det finns de som hävdar att naturnära skogsbruk generellt är mer lönsamt för skogsägaren är konventionellt plantagebruk. Det vet inte jag och vill inte heller påstå. Men om man vill odla ek är det helt klart mycket mer lönsamt än plantage. Detta eftersom man får nya ekar till mycket låg kostnad.
– Att sköta en skog för både naturvård och lönsamhet kräver att det är mer fokus på hög kvalitet på de träd som plockas ut ur skogen än de som lämnas kvar. Det är huvudstammarna som ger lönsamhet och det är efter dessa som skötseln anpassas, och det är en fördel med olika trädslag som kan användas till olika ändamål, sa Emma.
Anders:
– Fördelen med naturnära skogsbruk är att man kan kombinera hög värdetillväxt i kronor med hög biologisk mångfald och många gånger få en skog med höga sociala värden. Detta genom att ha individer av träd med hög värdeproduktion såsom tall, ek, douglasgran och lönn, kombinerat med träd med hög volymproduktion, gran, björk asp och avenbok som ger bioenergi och massaved.
– Det skapas en mer besöksvänlig skog som är trevlig som rekreation, det blir aldrig några större ytor med kalhyggen utan det öppnas luckor för att gynna föryngringen istället och det skapar en mer levande skog i ständig förändring, sa Emma.
Hon tillade:
– Dessutom att med en större variation med olika trädslag gör att det skapas mer foder för viltet vilket för att genom att välja ut och skydda framtida huvudstammar kan du minska betestrycket, eller i alla fall fördela ut det på fler arter, för att det finns mer valmöjligheter för viltet.
Anders tittade omkring sig.
– Nackdelen är mer intensiv skötsel och att man ständigt får ha koll på sin skog, men det har Lennart.
Lennart:
– Rent allmänt kan man också säga att man tar hjälp av naturen, i stället för att kämpa mot den, till exempel bekämpa gräs som vill växa över plantorna.
Han menade att principen är att man nöjer sig med 80-90% av vad man kanske skulle kunna pressa ut kortsiktigt och istället tänker på att det finns långsiktiga processer i naturen som vi helt enkelt vet för lite om.
– Exempelvis påverkan på mykorrhiza av monokulturer och, eller, upprepade kalhyggen. Man väljer alltså säkerhetsprincipen och gör som naturen gjort i tusentals år.
LÖVÄNGAR OCH BESÖKSVÄNLIGT
Fika från medhavda termosar och mackor ingick givetvis i exkursionen med möjlighet att njuta av den härliga dagen och den rika blandskogen.
Mot slutet så stannade Lennart och sällskapet vid en löväng.
– Lövängar behövs för att de är vackra och för att de kan påminna om dem som under 100-tals år jobbat här och kombinerat sin nödvändiga utkomst med ett långsiktigt miljöarbete. En besöksvänlig skog ska vara spännande, variationsrik och innehålla spår efter mänskliga aktiviteter bakåt i tiden.
Anders:
– Lövängen är en rest av ett naturligt ekosystem från före människan där djuren skapade ett halvöppet skogslandskap. Med hjälp av lie, betande mular och hamling har det levt kvar, dessa ängar var vanliga fram till andra världskriget, nu är de allt mer sällsynta. Lövängen är det ekosystem som har högst biologisk mångfald.
Emma:
– Det har gjort att den flora som utvecklats och anpassats efter den här typen av skötsel är hotade idag. Det är få ställen som har möjlighet till den här typen av jordbruk och det gör att dessa lövängar försvinner mer och mer från landskapet med en minskad biologisk mångfald som följd. Hålls inte lövängarna öppna genom skötsel kommer arterna försvinna från landskapet på sikt och ängarna växer igen.
Slutligen diskuterades vad en besöksvänlig skog innebär.
– En besöksvänlig skog är lättillgänglig, inga körskador eller spår som gör den svårframkomlig, och inget ris eller andra hinder som man kan snubbla på, sa Anders och fortsatte:
– Sedan ska den vara intressant och ha något att berätta. Antingen genom sin skönhet och den biologiska mångfald som finns där eller också historien om de människor som levt och verkat i skogen.
Emma:
– Det har gjorts en hel del forskning om just vilken typ av skog människor vill besöka, och det är främst öppna skogar med god sikt och helst lövskogar. Det är få som tycker att mer urskogsliknande skogar är besöksvänliga för de är svåra att röra sig fritt i, medan tallhedar, björk- och bokskogar är mer enkla att vandra i.
Lennart avslutade med att säga:
– En besöksvänlig skog ska vara spännande, variationsrik och innehålla spår efter mänskliga aktiviteter bakåt i tiden.
Han summerade dagen.
– Det är så mycket man vill säga och det känns alltid som att man inte fått sagt allt, men i det här fallet känns det som nittio procent.
På det följde applåder därute i det naturnära skogsbruket.
Text: Åke Högman
