Fredric Piper är projektledare för Mountainbike Skåne och ordförande för Stiftelsen Skånsk MTB Utveckling. Deras uppdrag är vara regional röst för en hållbar utveckling kring att bereda bättre plats för stigcykling i Skåne.
Berätta om bakgrunden, när startade ni och varför?
– Vi startade vår stiftelse 2016. Vi såg att det fanns ett stort glapp kring stigcyklingen och dess möjliga utveckling. Vi tyckte oss kunna se en koppling mellan dålig styrning av en växande målgrupp och problem för markägare, vilket många gånger gav en skev bild av orsakerna till problem som uppstod. På samma sätt som vandrare fick och får hjälp med både markerade leder och information såg vi ett behov av ett regionalt nätverk av mtb leder som likt skåneleden kan möjliggöra en positiv utveckling för såväl friluftsdelen såsom naturturismdelen kring stigcyklingen.
Vilket är ert huvuduppdrag enligt dig?
– Vara med och påverka utvecklingen i Skåne så att man alltid ska ha nära till en markerad mtb stig/led som kan ta en ut på en bra upplevelse i naturen. Vi ser också ett behov av en regional huvudman som likt Skåneleden både utvecklar och underhåller de publika lederna. Gärna i samverkan med det lokala, ideella engagemanget och som kan vara en samtalspart mot markägare och det offentliga. Det är inte givet att det är vi som ska ta den rollen, men fram tills någon annan stiger fram och tar ansvaret är vi med och pushar på för en sådan utveckling.
Hur ser läget ut för närvarande, hur långt har ni kommit?
– En bit på vägen, helt klart. Under namnet Mountainbike Skåne har vi de senaste åren i olika projektformer och genom att skapa ett nätverk bland ideella tagit fram en rad nya leder under gemensam skyltning och som finns på både hemsida och app.(singletracker) Men även om det känns hoppfullt att regionen faktiskt ska bli väl utvecklad för alla som vill cykla på stig så återstår väldigt mycket arbete.
Hur främjar man som stigcyklist på bästa sätt samexistensen med såväl markägare som andra nyttjare av skogen?
– En bra början är att vara artig och trevlig när vi möts i skogen. Egentligen är det inte svårare än så. Att tydligt sakta ner, lämna plats, hälsa och önska en god dag. Skulle det sen råka vara så att det är markägaren man möter ökar ju chanserna markant att man ska kunna ha en god dialog om man vill utveckla befintliga eller nya stigar.
Allemansrätten skapar många rättigheter men också skyldigheter, hur förhåller ni er till den?
– Vi skiljer på själva cyklingen och arbetet med att skapa nya stigar och leder. Att cykla på stig är en del av allemansrätten och vi förväntar oss såklart att alla cyklister lever efter devisen ”inte störa, inte förstöra”. Detta gäller oavsett om det är en utpekad mtb stig eller ”vanlig” stig. Stig- och ledutveckling är inte en del av allemansrätten och måste bygga på dialog och avtal med markägare och myndigheter. När dessa leder finns på plast ser vi att de ska kunna nyttjas med stöd av allemansrätten. De kan bidra till en bra avlastning av andra allemansrättsligt tillgängliga stigar och blir en viktig del i att få kanaliseringen av målgruppen att fungera.
Vad ger den här formen av cykling dig personligen?
– Det ger mig motion, naturupplevelser, massor av lek och utmaningar. Det ger mig tid tillsammans med mina barn, min fru och med goda vänner. Många gånger bara några minuter hemifrån. Livskvalitet helt enkelt.
Hur ser framtiden ut för stigcykling ut i de skånska skogarna?
– Relativt god skulle jag vilja tro. Vi har i nätverket kommit en bra bit på vägen att visa att vi menar allvar med att styra målgruppen och att ta fram stigar och leder i samverkan med markägare. Kan vi fånga 80 % av trycket från stigcyklister till ett regionalt nätverk av leder kommer övrig cykling också fungera bättre. Det är dock ett arbete som tar lång tid och kräver en hel del resurser. Ska vi nå hela vägen behövs det bättre riktade projektmedel och större förståelse för frågan inom till exempel miljöprövningen.
Det är också positivt att frågan verkligen lyfts nationellt de senaste åren, det underlättar vårt arbete. Det känns som om stigcykling blivit en accepterad del av friluftslivet och en nationellt viktig pusselbit kring naturturismen. Detta höjer också kraven på att vi verkligen kan jobba på ett hållbart sätt mot markägarna. Det är ju nyckeln till en ljus framtid.
Text: Åke Högman
Relaterade insater/aktiviteter i Skånsk skogsstrategi:
Insats: R1: Förbättra förutsättningarna för skogen som upplevelsemiljö.
Aktiviteter:
A. Stärk dialogen mellan myndigheter, ideella sektorn och näringslivet genom att skapa mötesplatser och forum för samverkan. Hitta ambassadörer inom friluftsliv och naturturism. *
B. Initiera en dialog mellan organisatörer av friluftslivs- eller besöksnäringsaktiviteter och ex kommun, markägare om allemansrättens möjligheter och begränsningar.
D. Bidra till förutsättningarna för målgruppsanpassade upplevelser i skogen och till affärsmöjligheter inom rekreation & turism relaterade till skogsupplevelser. Sammanfatta och tydliggör vilka skogsområden som finns tillgänglighetsanpassade.
Insats: R2: Stärk bilden av skogen som en attraktiv plats för rekreation och lärande. Aktiviteter:
A. Förmedla kunskap och skapa förståelse för allemansrättens möjligheter och begränsningar tillolika målgrupper, både besökare, aktörer och ägare.
B. Stötta organisationer som vill bredda lärandet runt skogen som en plats för nya upplevelser inom rekreation och friluftsliv med fokus på barn och unga.
