Anna Schyman driver på om jämställdhet i skogen

Anna Schyman är skogsvetare och styrelseledamot i Nätverket för yrkesverksamma kvinnor i skogsbranschen NYKS. Hon blev nyligen klar med sin masteruppsats vars huvudtema är att kvinnor inte rekryteras till skogen. Hon tvekar inte över jämställdhet inom skogsnäringen är en fråga som alla måste driva.

Så, varför rekryteras enligt dig inte kvinnor till skogen?
– Jag tror inte att det ligger i gemensammas intresse att inte rekrytera kvinnor utan att det är en kvarleva från det socialt patriarkala samhälle vi lever i. Faktum är att personer oftast rekryterar personer de känner igen sig i, vilket resulterar i att män rekryterar män. Även de kanaler där rekrytering oftast sker är genom interna grupper, i medier riktade till män eller via hörsägen, vilket också riskerar att spridas till fler män än kvinnor. Några kanske lever kvar i tanken om att kvinnor inte kan arbeta med skog men det är nog fåtalet och förhoppningsvis arbetar de inte med rekrytering. 

Du och NYKS hamnade i början av året i hetluften när ni påtalade förekomsten av lättklädda kvinnor i en reklamkalender för en tysk skogsmaskintillverkare.  Det blåste upp till en arg storm i kommentatorsfälten med anledning av era debattartiklar, har den lagt sig?
– Jag skulle ändra och säga att det var skogsmaskinsbolagen som hamnade i blåsväder, inte vi, men ja trista kommentarer fick vi. Det mesta har lagt sig, dock hoppas vi att arbetet med att utbilda bort uppfattningen om kalendrar som denna fortsätter. Även om hela historien är tråkig i sig utmynnade det i en viktig debatt. Frågan om jämställdhet uppmärksammades och arbetet som redan påbörjats efter #Metoo och #slutavverkat fortskrider nu. Sveriges största skogsbolag har tagit arbetet vidare och maskinföretaget som publicerade kalendern arbetar nu aktivt med att utbilda sina anställda i jämställdhet.  

Den jämställdhetsstrategi som regeringen tog fram tillsammans med skogssektorn 2011, verkar ha gått tämligen obemärkt förbi. Hur skapar man en mer resultatorienterad process för en sådan fråga?
– Att man börjar med att ta tag i problemen som utpekas i rapporten. Själva rapporten är bra, liksom de rapporterna som skrivits innan, problemet är att mycket lite händer efter att de publicerats. Jämställdhetsarbete är ett ämne som ofta får kliva åt sidan i skuggan av barkborrar och andra viktiga, men inte viktigare, frågor.

I april förra året kom även rapporten ”Åtgärder för en jämställd skogssektor” från Skogsstyrelsen. Här finns ett antal förslag som exempelvis metodbok, jämställdhetsindex, samverkansforum. Vilka är dina tankar om åtgärdsförslagen?
– Jättebra. Det har funnits åtgärdsstrategier inom skogsbranschen i flera år. Förra årets rapport ger lite mer tydliga åtgärder om ändå ganska lika de åtgärdsstrategier som funnits tidigare. Skillnaden nu är att det internationella skogsprogrammet också är aktiverat. Det verkar som att det största ansvaret nu gått från att ligga hos Skogsstyrelsen till att ligga hos region och län. Ser vi på Kronobergs- Jönköpings- och Västerbottens län skrivs det flitigt rapporter som leder till flertalet snabba åtgärder, något som jag ser som positivt.

Vad måste till för att en förändring i jämställdhetsfrågan ska ske på bredare front?
– Lagstifta om lika lön för lika arbete. Jämställdhet är inte en sidofråga eller ett mål, det är något vi alla måste arbeta med i en daglig agenda. 

Vilka är enligt dig nyckelspelare i ett förändringsarbete och vad bör de göra?
– Alla! Vi måste alla arbeta med denna fråga och få den till att bli ett med oss. Från toppen till botten och från alla håll och kanter. Det blev extra tydligt med ”Kalendergate” att det spelar föga roll för maskinförarna att styrelsen är jämställd.

Text: Åke Högman